För hundrade gången

hör man

det rytmiska andetaget

-armarna spelar musik-


Fiolen

ger sig ton

över den mörka

blöta akvedukten


Det tysta skriket

vittnar om det fantastiska

klivet i klimaxen


För hundrade gången

känns det nytt att känna

dimensionens kant


Det finns inga gränser

i ett land skapad av kärlek


Höjden av kulmen

viskar i örat

fantastiska meddelande utan ord

tonernas nyans

deklarerar det ofattbara


För hundrade gången

blir luften fuktig

av förstummade ord

Resan till njutningen

Är förgylld av glänsande

droppar som liknar regn


Paret

spelar vackra instrument

och med öppna ögon

stannar de upp

hämtar tillvarons vinge

och flyger till varandras hjärta

_existensen blir ett_