Varje gång
du fäster förtroende
vid en människa
är en överloppsgärning

hur trovärdig
hon än tycks vara
finns inte en enda
som under vissa
betingelser inte
skulle svika dig

först i kön
av svikare
skulle du
placera dig själv

varje gång
människa fäster
tillit vid människa
är en nådesgärning

den utgår inte
från förtroende
men skapar
förtroende

den bygger inte
på tillit
men bygger tillit
som ett oförmöget
spädbarn i sin
utsatthet
kan uppfylla rum och tid

utifrån inre
visioner och
modeller
alla lika naiva
som oumbärliga

för tro är det enda
som består

klippan
som ackumulerat
solens värme
sen urminnes tider

havet
som springer fram
ur källan

den hemliga koden
vågvis unik för
varje individ

ändå
universell
buren av dyning

för tro är
oberättad
berättelse
om allting i allt

om skörhetens
kosmiska betydelse

som berättar sig själv
genom nuet

ger materia
och ickemateria
kropp och mening

i spädbarnets första skrik
och i ropet från korset