Thoothoothy, Kerala, Indien. Jag stänger mina ögonlock, andas in den kvava luften. De varma vindarna vidrör mjukt mina lätt solsmekta kinder. Delar av mitt hår sveper över ansiktet, men jag lägger inte ner energi på att ta bort det. Jag andas in. Andas ut. I en ovanligt långsam takt. Det är som att varje gång jag andas in, dansar mina vener en harmonisk dans och pumpar in det vackraste av blod i mitt hjärta. Det är något speciellt med denna luft. Något magiskt. Solen har precis tittat fram och fåglarna delar med sig av sin morgonsång. Deras kvitter är som balsam i mina öron. De vackra melodierna masserar mina trumhinnor och lämnar inte en ton åt ödet. Gudstjänsten har precis börjat men jag sitter kvar en stund. Jag låter bönerna omfamna mitt inre och skapa balans i mitt livs labyrint. Det känns som att vartenda ord som beds lugnar mig från djupet av min själ och tröstar mig i mitt livs alla osäkerheter. Jag förstår inte språket, men det behöver jag inte göra för att känna av folkets starka tro till Gud.

Jag ska snart lämna denna plats, där jag på så kort tid fyllts med livets sanna energi. Kärlek. Glädje. Gemenskap. Tro. I sin renaste och vackraste form. Det lugn och den sinnesro som denna plats har givit mig, har jag aldrig tidigare upplevt. Den obeskrivliga natur och skönhet denna plats besitter, har jag aldrig tidigare skådat. Jag har mött människor som till en början var okända individer på andra sidan jorden, som nu blivit familj. Jag har lekt med barn vars skratt för alltid kommer att eka i min inre skattkammare, och jag har sett fattigdom och misär. Fattigdom och misär, som fått mig att börja se annorlunda på mitt liv. Saker som för mig är något litet, är för någon annan något så stort. Saker som jag tar för givet, är för någon annan en vardaglig fråga. Och nu förstår jag, att allt som händer i livet har sin mening. Det är meningen att jag skulle komma hit. Det är meningen att jag skulle lämna kvar en del av mitt hjärta här, för att inom en framtid återvända och återigen fylla hjärtat med livets sanna energi.

Mina känslor och tankar i stunden får mig att bli påmind om de ord min bror och själsfrände en gång sagt för att beskriva denna plats; ”Himlen på jorden”.