Du stövlar in nyvaken
säger att du precis talat med Gud
Fast du egentligen inte tror längre
Så du bad honom dra åt helvetet
När jag spontant utbrister
”men det var väl lite väl hårt”
Bryter du ihop av skratt
Säger att även storheter biter sig i svansen

Rädslan har dig i sitt grepp
Frågan är om något är greppbart
Du är rädd för galenskapen
Din och världens
Som strider mot universums plan
Att allt hänger ihop
Och fast vi är ett
Har du alltid känt dig ensam
Så otroligt ensam
Som en Alien
Och galenskapen är alienerande
Och döden än värre
Vill göra den begriplig
Men vi kan ju inte ens vara säkra på att vi lever
Vad finns det för bevis?
Allt kanske är en dröm
Du snarkar med öppna ögon
För om du somnar är du inte säker
Att vakna på samma sida av verkligheten
Men du har redan förlorat förståndet

Du ställer allt på kant
Talar om tiden som illusion
Håller balansen på ett ben
I timmar
Bryter mot naturlagar
För att inte förlora fotfästet
Fast du redan trampat igenom
Anar att du är före din tid

Sen räknar du i timmar
Sitter som de stora tänkarna
Djupt försjunken
Jag vet inte vad du räknar
Det är maniskt
Men hjärnan kanske får lite vila
Som under meditation
Du talar om sannolikhet
Allt är så absurt
Osannolikt
Eftersom jag inte kan räkna med dig

Vi lever parallellt säger du
Jag protesterar inte

Vi lever många olika liv
Inte heller då protesterar jag
Det känns tvärtom som dagens sanning

Det du var mest rädd för
Blev en självuppfyllande profetia

Du ringer
Jag ser en osynlig lur mot örat
En tupplur hade varit bättre
Jag frågar om det är lokalsamtal
Eller rix
Nix, säger du
Det här ligger på en annan nivå
Du ringer galaxsamtal
Och jag vet att du får svar
Svarslös såg jag det komma
Men utan att inse
Jag ville tro att jag kunde rädda dig

Vi är kära i varandra
Himlen tur och retur
Och kärleken har helande förmåga
Ändå förlorade kärleken

Du berättar om egot
Om svårigheterna att smälta samman
Kommunicera genom att navigera
Fungera som fåglar som flyger i flock
De flyttar inte ensamma
De utsätter sig inte för faran
Fast varje fågel har sin kompass
Sin magnet

Och våra låsta positioner
Egots markbindande magnet
Låser oss i längtan

Det finns ingen Gud
Vi bär det gudomliga inom oss
Som du som uppfylldes av ljus
Mer än du hade förmåga att sortera
Och det finns inga mörka sidor hos dig
Jag har sett in i dig, i ditt kalejdoskop
Fantasifullt färgrik
Du är godheten själv
Ändå känns allt så svart

Skärtorsdag
Var är våra rosa små moln?
Långfredag, långlördag
Din vilopaus ligger på 90
Hjärnan går på högvarv
Liknande dagar som känns långsamma 
När du lämnat mig ensam
Med ditt prat i kvadrat

Du pratar in dig i flera hörn
Av bara farten 

Jag ringer
När du håller fast mig
Jag vill inte sugas in i din värld
Även om den är kantad av klokskap
Så är hela påsken sjuk
Med sin och din återuppståndelse
Allt ditt tjat om Jesus 

De säger att du kommer tillbaka
Men allt är relativt