En mening jag sagt till mig själv hundratusen elvamiljoner gånger!
"Jag ska bara..."

Jag står där återigen framför spegeln,med saxen redo för att leta ännu ett fel på håret. Ett fel som egentligen inte finns. Men jag ser det klart och tydligt!
Jag ska BARA- klippa av dom där hårtestarna som gör mitt liv till ett helvete. För DÅ kommer allt att bli bra.

Det har gått ett par timmar. Jag står fortfarande framför spegeln och klipper och klipper. Det dyker upp fler och fler "fel" hela tiden. Jag börjar bli rejält trött nu. Tar en rökpaus. Sitter där och tänker febrilt hur jag ska göra för att ställa allt tillrätta igen.
OM jag bara hittar det där lilla jävla hårstrået. Jag vill kunna andas igen.. Åh Gud-vad-jag-vill-kunna-andas-igen!

Jag går in från balkongen. Tar upp saxen. Lägger ned den. Någonting får mig att ta fram rakhyveln istället. Tvekar bara en tusendels sekund. Börjar lite försiktigt för att sen tänka "äh vad faan". Jag fastnar lite men jag hinner inte tänka för det bara känns så underbart. Jag ska bli fri nu.

Nån timme senare,när jag vaknat upp ur mitt koma liknande tillstånd.Vaknat upp till verkligheten. Där upptäcker jag, att jag har bara en centimeter hår kvar på mitt huvud. Skymtar några små kala fläckar.
En iskall brännhet ångest sparkar mig HÅRT i magen.
VAD I HELVETE HAR DU GJORT?!

Jag gråter förtvivlat och inser att nu, NU är hela mitt liv förstört på riktigt.
Märkligt nog känner jag samtidigt ett bisarrt, oförklarligt, svart lugn.

Demonerna har tystnat.