Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ironi

när jag sträckte ut handen
och ingen fann den
var det inte av rädsla
det var fegt tiggeri
och det ekar i skogarna
beträd ej dessa territorier
nej är ett nej
om tron var stor så dog den
den lilla cl. jäveln tog den
på krogarna
isarna ger vika
jag kan höra vråkarna skrika
ända hit

det är inte ok
endast ren idioti
att inte ha läst
inte han lyssnat
och inte ha lärt
in den historien
en gång för alla
snart ska skuggorna falla

när den släcktes branden
försvann den
den enda tillit jag haft
till att lita till en kraft
som ödet besatt
och allt jag skulle ha sagt
de runda orden
skulle jag aldrig ens lagt
ut som kort på bordet
jag står som svars för mordet
det spillda röda blodet

det jag skänkte dränkte dig
det jag tänkte sänkte sig
långt bort i horisonten
där det sticks och irriterar
det är där det distraherar
från fronten
tänker till, ser mig omkring…

varför gjorde jag så här?
vi separerar som isar glider isär
snön smälter
en vår att bli kär
i ingen
alla gånger för ingenting




Fri vers av Loyche
Läst 200 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-04-06 16:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Loyche
Loyche