Fullmåne och bindgalen
Skrock och frontalkrock
Begrepp ingen förväntas begripa
Ditt hus är ett hospital
Det känns ödsligt utan dig
Och utanför köksfönstret
Sitter din karelska björnhund
Fastnaglad i nyvunnen frihet
Och ylar i månskenet

Dina ögon
Skärrade, uppspärrade
Själslig vånda,
Gudagod men galen
Det är inte dina ögon
Jag vet inte vems,
kanske ingens

Vyssar dig till sömns
Och sömnmedlen gör sitt
Stackars dig
Vilken skräck
Vi somnar hand i hand

Natt med 200 watt
En Big Bang
Mer som universums tillblivelse
Än jag, yrvaken
Stök och bök och oväsen
Taklampan är tänd
Du står alldeles intill
Näsorna nästan nuddar
Skriker att du vill ha svar
På sånt som ingen levande har

Efter frukost
Ditt resterande husapotek
Åkte du iväg
14 mil
I baksätet på en bil
Jordatmosfären har du för längesen lämnat
Och din resa i yttre rymden har rämnat
Jag vet inte alls när du kommer hem