Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en text direkt ur märkligheten..


stumnad och klarhet

 

Som det andetag. Och alla gälar låg på botten. Men de var inte för oss att hämta. Hur kan de handlingskraftiga förstå. Oss. Handlingsförlamade. Vi som inte vill dö. Vi som dör. Faller under egen bila. När inget annat återstår.

Som det andetag. När du rörde mig över bröstet. Över höften. Längs midjans krökning. Ner över könet. På insidan låret. Hur du njöt mig.

Som det andetag i mig. I dig. Och alla själar som strålat samman där i det ögonlock. Jag tänker att vi är sammankopplade. För evigt bundna med mjuka sammetsband. Din ögon glittrar än.

I allt detta ensamhet. Sorg och fattiga riddare. Aldrig krigare. Alltid krig.

Diamant är formen mitt hjärta tar när du rör mig. I övrigt bara svart sot. I övrigt bara rött. I övrigt bara små ohörbara slag i en obestämd form.

Jag saknar dina läppar. Dina andetag mot min rygg. Dina berättelser. Och vad stannar livet. Vad får det att fortgå. Som det andetag.




Prosa av kerstin skriver VIP
Läst 338 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2018-04-08 10:42



Bookmark and Share


    ej medlem längre
I detta andetags djup finns en ömhet och saknad, någon som är liv, kärlek och fyller hela ens väsen. Förunderligt och serent!
2018-04-15

  Nils-Robert
Att bli övergiven av den man tror älskar en är så bittert. Mångas erfarenhet tror jag.
2018-04-08

    ej medlem längre
Att göra smärta till något vackert är svårt, du är en av få. Det är förunderligt.
2018-04-08

    ej medlem längre
Bra och ömt formulerat.
2018-04-08
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP