Svalorna tillämpar vävning
mellan dagens sista strimmor
av guldgul, darrande vårsol.

Rälsens dova brus lägger sig som
en mjuk matta under mina fötter
och jag tänker att det förändrar en.

Allt det där man inte nålar fast
i tankar och i minnesbilder
men ändå inte kan värja sig för.

Alltid på flykt någonstans.
Inte jag, men allting runtomkring.

Marken, människorna och
varje nyfött sammanhang.