Lekplatserna jag lekte på som barn
Så ursäktande naivt som allt var
De har rivits och inget finns kvar
Bara minnena nu
Men inget stannade, här finns inget nu

Och man kan ångra och hata sig själv
Där på min gata
Och allt kommer tillbaka, varje kväll
Med all kärlek som jag gett och fått
På platserna jag lärde mig att allt var grått
Att du kan göra som du vill och inget ångra
Att allt blir bättre när du väl somnat

Från radhuskorridoren i de tidiga åren
Till idag
Så är rivna lekplatser allt som finns kvar
från scenografin där jag var barn
från där jag drömt om och lärt mig hur man kör sig själv i botten
Där jag hoppats på gator jag inte gått än
Där mitt liv spelas ut
Där livets teater gjorde sin debut
Där finns ingenting nu