Jag monterade bort sex lampglas från spotlightsen som hängde över torget, tre röda och tre i klarglas, för att diska dem. Torget som låg precis invid min nya lägenhet brukade användas som fotbollsplan. Jag planerade att uppdatera byns kulturliv med teater och ville gärna bekanta mig med den befintliga ljussättningen.

Klockan 8 på lördagsmorgonen väcktes jag av fotbollsklubbens ljudliga möte i lokalen vid sydvästra hörnan av torget. Jag sprang ut i morgonrocken och lyssnade skrämd till samtalet. Klubben planerade dagens fotbollsevenemang, som jag tyvärr missat annonseringen för, och efterlyste lampglasen. De hade redan väckt min sambo, som försökte försvara mitt diskande och förklara att spotlightsen fungerade även utan glas. Själv lyckades jag knappt göra mig hörd i diskussionen, trots att jag skrek för full hals.

Jag blev rädd för kortslutning och sprang tillbaka till köket för att söka efter lampglasen. Letade, men hittade dem inte. Gick en sväng uppåt vägen i stället och hittade katten i ett eländigt tillstånd, halvt upprutten i svansänden. Skulle det hjälpa med lite mat? Jag bar henne hem och bad maken hämta. Han kom med en toarulle i stället.

Pastorn böjde sig 

upp och ner i kyrkbänken

klockan slog snart 12