Solstrale… POSTTRAUMA
stunden nu ruvar skatter hon hinner dock inte väga ut de skatter som lagts på henne hans svartsjukas höga krav på redovisning av varje tanke varje ord varje möte med en annan om det så var en vän bekant främling eller ens egna små oskyldiga barn kanske ens mor eller far och bror det skulle avslöjas allt som sades i de korsförhör som följde på
men nu en solskenspromenad ett samtal med en vän två decennier senare ... det sitter i anpassningen förhållningen till allt det där svidande påhopp kritik elakheter föraktet mot ens vänlighet till andra att jag ens gav honom min tid att jag gav denna plågoande mitt liv ett liv som jag inte längre lever men som går sida vid sida nu och här som blandar sig i när jag lever idag
skakande mot nattens sena timmar irritationen som kommer med orkeslösheten mattheten svettningarna glömskan tider och dagar och platser och namn jag kan glömma dig mitt i allt trevligt glömma plötsligt vad ditt namn är kanske ibland rabbla olika namn inget av dem är rätt bara fel fel fel nu är nu tänker du men så är det inte ju posttrauma är förevigade tatueringar i själen
Fri vers
(Fri form)
av
Solstrale
Läst 401 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2018-04-13 12:25
|
Nästa text
Föregående Solstrale |