Ja vad säger man? Vad säger man när man får svart på vitt att hon fortfarande skadar sig själv? Jag har ju sett ärren, men har snabbt intalat mig själv att dem är från en tid långt innan vi träffades, ett förflutet som vi kommer att prata om den dag då hon är redo. Eller rättare sagt- då jag är redo. Till henne säger jag att det är okej, att jag klarar av att höra varje ord. ”Berätta” säger jag med mjuk röst samtidigt som jag håller en hand hårt i bordskanten och en i telefonen, 80 mil från henne. När vi lägger på strömmar tårarna ner för mina kinder.

Nej jag är inte redo, jag vill inte veta hur brännmärkena eller ärren stora som teskedar blev till. Jag kipar efter luft och maktlösheten sprider sig i som ett gift i mig. Jag vill skrika rakt ut, men faller istället tyst ihop på golvet i duschen. Sätter på kranen och tyngden av varma, blöta kläder gör mig på något vis lugn i den tyngsta av smärta. Jag låter vattnet rinna över mig och försöker att minnas den där kvällen då jag satte på en spellista från hennes mobil och valde den som heter ”Ä L S K A R. L I V ET” och jag sa något i stil med ”vad fint” och hon log och svarade ”ja, men jag gör ju det”. Det var samma kväll som jag såg det stora ärret på hennes bröstkorg för första gången, jag minns hur tappade ord, men strök min hand över den repade huden och mötte de blå ögonen och då blev övertygad att allt var okej. För i den blicken var hon levande och vi var trygga.

Jag vet inte vad Stockholm har gjort med henne sedan den sommarkvällen. Men jag kommer inte att sluta höra av mig. Det spelar ingen roll att hon själv ser sig som ett sjuknade skepp som hon nu ber mig att lämna, eller att jag är så fruktansvärt rädd och önskar att jag hade haft rätt när jag trodde att hon träffat någon annan och därför inte svarade på mina sms eller samtal. Men jag kan inte förvänta mig att hon ska börja älska mig när hon inte älskar sig själv. Och jag kan inte förvänta mig att hon kommer att omfamna min kärlek innan dess heller, men det är inte det viktiga nu. Det viktiga är inte vi eller mina känslor, om jag lyckas få henne att se sig själv genom mina ögon om så för en halv sekund så betyder det tusen gånger mer. Jag vill att hon ska förstå att varje liten millimeter av henne är vacker inifrån och ut, att hon är värd att älska, sida vid sida av livet. Oavsett om det livet är med mig eller inte.