Ett horn av mörkret_en del av ljuset. Del 1

"Håll käften!"
Hans svarta pupiller blinkade,och pekfingret skar genom luften,
stelnade likt ett utropstecken.

Följeslagaren med tjurnacke drog omedelbart sitt pumpa-liknande huvud
ned mot de sluttande axlarna.Plirade lite med utstående ögon,han spetsade sina öron.Uppfattade ingenting morrade han irriterat.
"Det bara regn och sparvar ...och i allmänhet har du ett taskigt sätt
att avbryta mitt mest förtjusande tonläge."
Den första avbröt bryskt den andra,
"Fy fan!Icke matchande ljud från strupen uppsnappar inte ett bett...
Och grå fåglar flyger bara på natten,måste du veta.I slutänden inte rätt tid.....",han avslutade inte sin mening, stannade och stelnade som en sfinx.
Hans mörka skägg,som flätats till en hårpiska,rörde sig försiktigt under hakan.

Den andra gläfste bekymrat,
"Varför vi ska snoka blint,bättre att vi går in och tittar på bildskärmarna! "
"Åh,du!Liten själ...Jag vet att du darrar.Gå!Men jag litar bara på mina ögon",
sade den första med förebråelse i rösten och slingrade sig mot den mörka trädgården.

Medarbetaren avbröt sin följande blick,vände sig
och gick mot det stora isblocksliknande husets bakdörr.
Han öppnade dörren.Gick in.Tog av galoscherna från
sina skor och satte dem ordentligt i en av läderväskorna,
fastsatt längs hela omklädningsrummets väggar.Med
slappa steg gick han till en lokal,varifrån syntes de
små gröna lamporna.
Utan att tända ljuset,tog han den mörka binocular
magnifier från bordet,satte på huvudet och drog sedan
ner den framför ögonen.Med en bruklig gest tryckte han
knappen på sidan.Rummen i huset och utrymmena intill
dem,blottade sig på bildskärmens väggar.
Han lade sig på en träbänk,sparkade av sig skorna och
började flyktigt sortera bildslajder. Från den slitna
strumpans hål poppade en stor,svettig tå ut med rester
av stark rosa lack.
Rörande på den,hittade han samtidigt en bekväm ställning
för sin tunga kropp och så omärkligt för sig själv,
blev han stillsam.Den binokulära luppen gled ner
på den formlösa spetsen av näsan.Ibland kollapsade
silentium i det plufsiga ansiktet när de tjocka,vridna läppar
öppnade sig brett som ett gap hos flodhäst.Bröstets
vulkaniska snarkningar lät.Dämpades för en kort stund,
stöttes de sedan bubblande ut från den tunga kroppen.

Tona ned alla vakna cellers instinkter,Nattens andetag
blottade sin vision,"Naken sömn av knutna tankar
det är horn av mörkrets output!"

"Vad!?",utropade den liggande och öppnade ögonlocken av skräck.

f.f
tbc