Ljudet av isolation ljöd i mellan gråa betongväggar
'kaklong', ekot bedövandes
Mina händer, svettiga och hårt fumlande mot väggarna.
Där jag handlöst i desperation tog mig upp från sängen, brädan, jag vilat mot.
Cirkelspelet i livet hade format dem hårda, med ärr från ett par knivslagsmål.
Ett som barn, ett i yngre tonåren.

Utsläppet
Gruset under mina fötter, spottet i backen, dunkar i ryggtavlan.

Nog var jag inte där
Nog satt jag med filt, lotusad i soffan.
Vem är jag att döma en fiende tänkte jag i djupheten

Ingen annan än min egen fiende.