Du säger att nu ser det mesta sämre ut
Trots alla dina försök
Trots allt vi inte förstört

En gång var det vi, vi som klarade allt
Nu är vi dem som inte klarar sig en dag utan knark
kroppen bestämmer allt, allt som hjärnan inte kan
Den leder och för i lustens dödsdans, den för dig och du hade aldrig någon chans
och jag tror inte längre att vi har något val i att välja allt vi förlorat, i att välja allt det där vi inte har
Vi har förlorat så mycket när vi väntat på bättre dagar
Och jag är inte säker på om vi hittar tillbaks

Och du är och var en sådan som klarar allt
Men någonstans samlades sorgen, tog en egen gestalt
Den tar över dig ibland
När du säger att din tillvaro blivit iskall

Och du gråter bara full
För helt ärligt är det bara då du kan släppa ditt förnuft
Man är ju ändå en sån som är glad
Bättre att låta sitt känslospel va' charad

Men någonstans är det ändå gömt
Allt det där från förr du aldrig glömt
Flaskorna som du varje helg tömt
Det växer på insidan och till sist blir det nog att skriva ner

Alla dessa liter, alla dessa gram, du försökte så mycket med alla enheter du kan
Men det tog dig ingenstans
Du tar dig ingenstans