Hon lutar sig bakåt
Hon lutar sig bakåt
skjuter fram
sträcker sig
i sin gröna fåtölj
öppnar sig
sträcker sig bakåt
upp mot regn
som vandrar i kretslopp
fyller generationer
av brunnar källor
uråldriga akvedukter
gudinnor
bevattningssystem
får alla trädgårdar
att blomma och ge frukt
lutar sig
sträcker sig
vrider sig
i sitt inre
vattenflöde
simmar motströms
med läppar
i sin kroppslyrik
att låta sig genomsköljas
av vårflod
vårfloden
bäraren
förmedlaren
förkunnaren
av grundläggande arv
av svallvågor dyningar tider
blomster gräs tunna små ungar
sköra korallrev
fruktträd kräldjur och insekter
efter ursprungets vibration
på botten där alla
och allting bottnar
där absolut stillhet
är absolut rörelse
lutar sig
sträcker sig
vrider sig
öppnar sig
reser sig
varsamt lyfter
ur sina kalkar
glasklara ord
i klang
ingen tidigare erfarit
som friskt svalkar
den törstigas strupe
droppar
över munnar läppar
i den stund de uttalas
inifrån underifrån nerifrån
återspeglar lättnaden
vårens dofter i nyfödd vind
lättnaden lyftet lyftnaden
lättnaden luftens löften
lystnaden tystnaden
lusten lustan pulsen lättheten
befrielsen frihetens bränningar
ärlighetens dyningar
stolthetens vågskvalp
mot bryggan och klippan
allt inrymt i en liten rörelse
med stor läsbarhet
en sträckning
bakåt
in i framtiden
tolkad
i och genom
den gröna fåtöljens
gränslösa dröm och fantasi
om vad som är utanpå
och vad inuti