Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Detta har verkligen hänt, för en gångs skull fantiserar jag inte. Ibland överträffar verkligheten dikten. Eventuellt har jag stuvat om lite i kronologin. Jobbigt var det, i vilket fall som helst. Foto av Nanna X.


En nyckelhålsmärkt historia

 

För att få plats med alla saker från föräldrahemmet, vilket min syster nyss lyckats sälja efter ett år av intensiv gemensam röjning, var jag tvungen att köpa en extra lådhurts på den lokala lördagsloppisen. Som tur var hade jag fått överta pappas bil, en tänkande Opel Astra med bara ett par år på nacken. Loppisfolket hjälpte mig att lasta in hurtsen i bilen. Priset var bra. Beslagen var lite halvtråkiga, men dom kanske jag skulle kunna byta så småningom.

Jag körde hem och drog ur de fyra lådorna ur hurtsen, värjde mig mot grannen som ville diskutera renoveringar och kånkade upp den tunga stommen för de fem halvtrapporna, med paus på varje avsats. Utanför polackernas lägenhet blev jag akut överhettad, slängde av mig vinterkappan i fönsterkarmen i trappuppgången, kämpade sakta vidare och baxade in hurtsen i ettans minimala hall.

Efter en kort förfriskningspaus tog jag ny sats och traskade nerför trappan igen för att hämta lådorna. Det var verkligen hög tid att få ordning i badrummet. När jag lyft ut två lådor märkte jag att bilnyckeln hamnat i snön jämte bilen. Jag lade den i fickan, knatade upp igen och somnade av utmattning. 

Söndag morgon gick jag nerför trapporna igen för att mata min utekatt och hämta de två återstående lådorna. Jag hade varit så trött igår att jag inte mindes alla detaljer, men bilnyckeln låg i alla fall på det vanliga stället, i träskålen vid hallspegeln. 

Det var bara det att den inte fungerade. Jag klickade och klickade på upplåsningsknappen, men ingenting hände. Bilen var uppenbarligen både hemkörd och låst. Men varför funkade inte nyckeln?

Var nyckeln verkligen sådär stor? I mitt minne fanns en mindre. Kanske var det fel nyckel? Jag hade ju hittat den i snön, tänk om det var en bilnyckel till pappas förra bil som fallit ur sidofacket när jag öppnade för att lirka ut lådorna? Men var hade i så fall den rätta nyckeln tagit vägen? Hade den ramlat ur kappan när jag lagt den i fönsterkarmen? Jag litade ju på mina grannar, men kanske skulle jag ändå fråga den lille syriske pojken som brukade klippa gräset med mig om han gjort något oväntat fynd?

Jag ägnade hela söndagen åt att leta igenom fickor, väskor och andra gömställen efter en annan nyckel, utan resultat. Jag svor förtvivlat och bannade mig själv: här hade jag fått förtroendet att överta pappas bil, och så hade jag lyckats slarva bort nyckeln...

På kvällen pratade jag med min dotter i telefon. 

- Kan såna här moderna bilnycklar verkligen  ladda ur? undrade jag.

Dottern hade visserligen inget körkort, eftersom jag aldrig fått tid att övningsköra med henne, men jag hade full respekt för hennes teknologiska kunskaper. 

- Har du prövat att låsa upp mekaniskt? Det brukar väl finnas ett nyckelhål under handtaget?

Jag gick ner igen och prövade. Nyckeln gick inte in i låset. Det måste vara fel nyckel ändå, tänkte jag. Hade inte axet prickar i stället för den där spiralräfflan? Eller blandade jag ihop bilden med minnet av min förra bilnyckel?

 

I två veckor lyckades jag förtränga bilproblemet genom att åka buss. Jag intalade mig själv att det var av miljömässiga skäl, fast jag egentligen hade ett skriande behov av att köra skräp till återvinningen och överflödiga prylar till loppisen. Jag hade varit lite tveksam till att överta bilen, men nu när jag inte kunde öppna den saknade jag den oerhört. Jag sökte igenom alla tänkbara ställen igen och en del av de otänkbara, inklusive mitt plåtskåp på jobbet, trots att jag för tillfället var ledig.

 

Så kom våren till Skåne, och min hyresvärd dök upp på ett av sina sällsynta besök. Jag mötte honom i trädgården och han berättade att takrenoveringen skulle börja på måndag. Alla bilar måste flyttas från parkeringen jämte husväggen för att ge plats för byggnadsställning och container.

Jag svalde och gick vidare till ICA. På vägen mötte jag två av mina grannar. Båda påminde mig om att jag måste flytta bilen innan måndag. Jag mumlade undvikande, gick hem med min kasse och fortsatte leta efter den nyckel som jag trodde var den rätta samtidigt som jag förbannade den tid och energi jag förlorade. Jag kunde ju städat, promenerat vid havet eller grävt i trädgården i stället.

På söndagskvällen kände jag att panikångesten var nära, ringde min syster i Blekinge och förklarade problemet. 

- Har ni en reservnyckel? Hur ser den ut?

Syrran skickade genast en bild på en något smäckrare nyckel, med samma spiralmönster på axet och samma nyckelbricka, från Autoverkstaden. Min nyckel var alltså den rätta. Jag hade inte slarvat bort mitt fädernesarv. Alltid något. Men varför i hela fridens namn gick den då inte in i nyckelhålet?

Efter en stund ringde syrran upp igen.

- Maken säger att när samma sak hände med vår Chrysler gick det bara att öppna på passagerarsidan. Har du prövat det?

Jaha, moderna nycklar kunde tydligen ladda ur ändå. Jag kunde inte minnas att jag urskilt något annat nyckelhål än det på förarsidan, men gav mig ändå ner för trapporna för ett nytt försök. Hittade inga andra nyckelhål, ringde och smsade hyresvärden som inte svarade, somnade bedrövad och beredde mig på en utskällning av byggarna nästa morgon. Tänk om dom skulle börja skulle kasta takpannor på bilen med detsamma?

 

Måndag morgon vaknade jag klockan sex, arbetade på mitt försvarstal och höll utkik efter byggarna genom fönstret. Bilverkstaden som låg bakom vårt hus hade just flyttat sin verksamhet till nästa by, men jag hängde på telefonen till den lokala Peugeotverkstaden, som rådde mig att pröva 556 och ett gem för att rensa nyckelhålet och för övrigt hänvisade mig till Opelverkstaden i grannkommunen.

Jag avstod från gemet, eftersom jag var rädd att skada låset, men hittade en låsspray som jag prövade utan resultat.

Klockan 9 ringde jag till Opel. Jag tryckte 2, blev kopplad till verkstaden och fick beskedet att problemet var hopplöst.

- Om vi inte kan komma in i motorhuven kan vi inte göra någonting. Har du kollat i instruktionsboken?

- Nej, den ligger ju i bilen.

- Du får ringa till bilbärgningen.

5 minuter senare dök byggarna upp, en polack och två makedonier. Jag stegade ut på gårdsplanen och bekände direkt:

- Det är min bil. Nyckeln fungerar inte.

Polacken, som verkade fungera som byggbas, log varmt, prövade nyckelhålet och konstaterade att jag hade rätt.

- Den passar inte. Det är inte rätt nyckel.

- Nej jag trodde inte heller det, men så skickade min syster en bild på reservnyckeln så det skulle ju vara rätt.

Byggbasen tog i en gång till. Hålet, som var till förväxling likt ett nyckelhål men i själva verket bara var en fördjupning avpassad för bilnyckelns dimensioner, fungerade effektivt som hävstång. Plasthylsan lossnade från handtaget och det hemliga nyckelhålet blev synligt. Jag tackade, låste upp och försökte starta. Tändningen var död. Troligen hade någon lampa stått på och urladdat batteriet?

Jag ringde Peugeotverkstaden igen. Snubben kom direkt. Jag körde till verkstaden och betalade med motorn på, och sedan en lång runda runt Österlen för att ladda batteriet. Tänk att det kunde vara så skönt att köra bil?

 

Nu kastar byggarna takpannor i containern utanför mitt fönster, jag gosar med katten, läser instruktionsboken, gräver fram vårblommor och kör skräp i lagom takt för att vara säker på att bilen fungerar. Kanske finns det hopp om våren, ändå?

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Prosa av Nanna X
Läst 328 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2018-04-19 09:33



Bookmark and Share


    Tommy M
Historien ger god plats åt ett mänskligt igenkännande - även om jag inte har några bilnycklar att hålla reda på.

En tragikomisk höjdpunkt är passagen "Jag svalde och gick vidare till ICA".
2018-06-11

  Ingela Svenson VIP
Oj vilken spänning i denna historia! Tur att det löste sig och grattis till bilinnehavet! Visst underlättar det livet särskilt om man bor på landet! Och upplösningen var bra!
2018-04-25

  J-M
Man blir alltid fängslad (jo på ett fritt och bra vis) när man läser dina texter. Precis som här. Jag fängslas från första strof. Dina texter är intelligenta och du är en utmärkt skribent som jag alltid ser fram mot att läsa. Tycker om ditt egna uttryck. Uppskattade att läsa den här. Hopp om vår ja.
2018-04-22

  TrollTörnTrappan VIP
Gillar hur du tvärs igenom logiken med dessa sakliga beskrivningar fjärran ifrån sagans trolldom, likafullt låter läsaren ledas allt mer spännande in i samma förvillande och därtill stressande upplevelse som du måtte fått utstå!?!

Tur att det fortfarande tar längre tid för en människa att bli helt urladdad, än för en bilnyckel som det tycks....
2018-04-20

  TrollTörnTrappan VIP
Åhå!! Hål kan tydligen rymma annat hål...

Känns som om det kunde ha slutat precis hursomhelst med detta labyrintiska stycke verklighet. Trots att nyckeln var rätta ändå..

Emellertid inte bara Hin Håle tycks ha haft sina fingrar med i spelet - utan även en änglavakt, i skepnad av polsk byggbas :-)

2018-04-20

  i af apa
Vilken spännande historia
från vardagen! Du skriver så levande.

Själv har jag lyckats med konststycket knäcka en bilnyckel i låset. Nyckeln gick i itu o jag fick ut halva...o det var inte min bil..
Sånt händer bara i Grekland...
2018-04-19

  Anya VIP
Vilken historia...vilket strul. Tur att det gick att lösa. Jaa det finns nog hopp om våren.
2018-04-19

    Sefarge VIP
Om försakelser i tillvaron
Och om konsten att icke ge upp
Bland vardaglighetens uppkomna
Förtretligheter!
Uppiggande samt lärorik läsning
Ett mästerligt proserande kåseri?
;)



2018-04-19
  > Nästa text
< Föregående

Nanna X
Nanna X