en text direkt ur märkligheten..
den
jag limmar fast vingarna på trollsländan och kysser dina fingrar. vägrar stryka bort gråten. du ska aldrig mer höra min röst, aldrig smeka mitt bröst. när du sjunger verserna vet jag att du kommer sakna mig. jag saknar dig redan. du var den och ändå aldrig. alla himlens tecken förde mig hit. jag kom som en riddare, gick som en tiggare. och ur himlens trumpetande kan jag höra dina ord runt min höft. som du lindar med blodade trasor. du var aldrig min att få. du var den att alltid gå. dina ständiga farväl smeker in alla morgnar. alla fångar som aldrig ser friheten. Och ändå ser jag allt som mitt fel. Jag var aldrig den, jag var alltid den. Och hur smärtsamt det är att lämna oförrätten. Den du valde att lägga i mitt knä. Den jag aldrig kan göra sann. Du vann. jag limmar vingarna på min trollslända och natten kysser mitt lilla finger mjukt. jag vet vem jag är och det kan aldrig tas ifrån mig.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 393 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2018-04-17 20:03
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |