Förgäves försöker natten föda
en stjärna
Den får nöja sig med månen
som blek betraktar
Alltid är vi på väg bort
med våra hjärtans glödande gåtor

Våra spår har bildat tecken
i gräs och sand
Det kommer en tid
då vi får tyda dem alla
Vi får tyda dem, som du gjorde
med gulmåran i en vas på bordet

Du andades och var i annat land
Din kärlek nådde fram till mig
Den spränger mitt namn
och jag känner till sist
hur handen lyfter