Att glädjas över andras lycka
och framgångar i livet
gör jag så gärna och ofta
missunsamhetens täcke
ligger utbredd över mitt
lilla fosterland Sverige
det är som bekant inte
uppskattat att vara för bra
för duktig för framgångsrik
sen jag var mycket ung
har jag märkt av detta
det talas ju mycket om den
svenska avundsjukan
den kommer i olika färg
form och nyans och den
sticker väldigt i vissa ögon
jantelagen gäller fortfarande
ränderna går aldrig ur..
och så är man ju inte profet
i sin egen hemstad heller
varför har människor så
svårt att visa uppskattning?
det är sorgligt och negativt
faktiskt mycket negativt!
att vara lika tänka lika leva lika
är så typiskt i landet lagom
allt ska vara så LAGOMT
inte sticka ut för mycket
inte prata för högt inte
heller säga vad du tycker
särskilt om man inte är pk
inte så konstigt att själar
krymper och vissnar ner
när de istället skulle blomma
de känner en slags motstånd
det ligger liksom i luften
jag fortsätter le visa min
uppskattning ge beröm
ibland högt så andra ska höra
vi människor är OLIKA
och man ska känna att man
är viktig och unik människa
det är vi alla på jord!





mare