Åh min älskade sladd, du som tänder lampan
Så att jag kan se både tobaken och hampan
Så lång, graciös och elegant i ditt avundsvärda sätt
Du får allting i mitt liv att verka överkomligt och lätt
Du visar mig så många saker jag tidigare skådat:
Böckerna, sängen, bordet på vilket vi skålat
Du får mig att vilja skriva mjuka och ljusa etyder
Jag slås av hur mycket du som sladd för mig betyder
Du är den första sladden jag någonsin skrivit något för
Hela mitt jag darrar inte när jag dig ömt och varsamt berör
Jag kan inte lova att du blir den sista, ty jag är ett nyfiket ting
Hade du haft fingrar, hade jag ändå inte satt på dig en ring
Jag kallar dig du men egentligen är du en del av mig
Du är det andra som när jag kommer hem får ett hej
Du är så mycket mer värd än en vanlig enkel lina
Jag hoppas att din inre ström aldrig börjar sina
Jag tror till och med att du hade blivit en hållbar snara
Med vilken vid tider av svält jag hade kunnat fånga harar
Men tills dess tänker jag låta dig göra vad du gör bäst
Fylla mitt liv med ljus när jag behöver det som mest