Lite trött och förundrad över att det är så många som behöver ägna sig åt rollspel istället för att våga vara sig själva så som de verkligen är ... - Publicerad här tidigare i februari 2007
Värklig illusion
Sanningen
är i grunden
till sin natur
bunden
till
en verklighet
vars struktur
bygger på
en mycket speciell
typ av illusion
Nu som då
och så ock framledes
en kreation
utifrån en anpassad perception
på individuell nivå
Företrädesvis
uppstår den
i samförstånd
mellan fler än en
dock minst två
olika individer
inte alltid
helt utan strider
där vinnarnas bägare
bringas till en bekräftande skål
för sanningens nya rätmätiga ägare
Allt emedan
de förlorande lider
inför den verklighet
som väntar under kommande tider
En alldeles speciell
och inte helt och alldeles
uppenbar individuell
situation
där sanningens specifikation
blir intet annan
än en av vinnarna
konstruerad illusion
av den verklighet
som alltid får stöd
av de tillhörandes majoritet
För som vi alla vet
är eller blir
de som förlorar
förr eller senare
en naturligt försvinnande
liten minoritet
En liten entitet
vars individuella sanning
intet annat kan bli
än en verklighet
under successiv förvandling
från perceptiv saklighet
till en konstruerad illusion
byggd på fragment
av subjektiva minnen
utan någon förankring
i någonting annat
än av besvikelse och sorg
mättade sinnen
Om detta beskriver sanningens natur
hur då definiera lögnen
inför öppen ridå?
Rent analogt sett
är det väl då rätt
att se lögnens
definierade bärighet
som ett mått på
hur väl anpassad
illusionen är till rådande verklighet
Men vem vet?
Kanske är sanningens och lögnens
väldefinerade deklarationer
intet annat än en konsekvens
av olika perspektiv
aspekter och nyanser
på verkliga situationer
där det är svårt att komma överens
i två vanliga människors liv
om vilket alternativ
som för stunden
vore den rätta vägen
att välja
utan att behöva
känna sig bunden
av att tvingas
sälja
eller förlora
sin egen själ
till förmån för den andres väl
Vilken analogi
är mest tillämplig
för denna allas vår
virtuella verklighets
motsvarighet?
Når vår själ ända hit
oavsett våra skäl
att låta den verklighet
vi lever i
blott partiellt
om alls
intet annat
än svepa förbi
oberörd och oförstörd
av det som händer här
här där värkligheten
utanför de elektroniska
och digitala strömarnas
illusoriskt gränslösa
universum av möjligt liv
inte är?