med vemod jag minns

barndom som svunnit

det inte längre finns

det som en gång var vunnet

visst var det svårt mången gång

men stunder av lycka ändå fanns

men jag blev glad av vacker sång

ibland var dagen väldigt lång

tillvaron var emellanåt kaotisk

att välja mellan pest och kolera

undra på man blev neurotisk

man lärde sig att situationer parera

men stundom man frihet fann

i det vi kallar vår natur

det jag fortfarande kan

älskar naturens djur

idag jag är förnöjd med livet

avlägset är det svåra och otäcka

livet är ändå inte givet

det får inte mitt sinne befläcka