Stiger ner är ett väsen

för ingenting liksom tid observerar syntaxen

här är du och är konjunktionen ber om mer

eller utan för fortfarande är det nu

sprider ut i en hunger om mer

tid

för ett väsen i en ordföljd som är

meningen med livet likt en tillvaro

som är samtidig

vevar runt alla orden blandar och ger

allt eller inget det är frågan om språket liknar

modelejon skrev Benjamin i passager

om drömmar och sköldpaddskammar

även labyrinter går att skriva

Du undrar vad jag menar

ingenting

blir en mening för språket och orden

vill ha väsen till att framträda och

säga sitt

Sitter du nu

läser dessa ord av ett väsen

en liten liten observatör

som låter tiden gå

mellan början och slut

liksom

Tristan och Sara