Längsta resan
från livmoder
genom trång port
ut i egen andning
i en enda utdragen
handling
saknar metoder
och farkost
karta och färdkost
bana för landning

i den stund
är plågan ändå glömd
med allt slit
ömsesidigt förlåten
jorden är rund
resan gick fort
gömd i tillit
den gemensamma gråten

minnet är kort
av en annan sort
när förundran
inför den man har kär
och beundran
sopar smärtan bort
i mötet med nyfödd
rymdresenär