Hemligheten var den som kittlade i magen.
För det verkade så lätt.
Att vara den andra.
Den som egentligen
inte
existerade.

Jag hade inga problem med att bli kastad i soporna när du var klar.
Det var lite av en
frihetskänsla.

Jag visste att jag inte var din.
Att du inte var min
Och
Jag levde på minnet av den där kvällen när två äntligen
efter så många år
blev en.

Jag saknar dig inte ens lite längre.
På något sätt var ditt sätt att älska
Ett sätt
För dig
Att säga att vi verkligen
Aldrig
Passade ihop.

Och som alla andra gånger.
Alla andra personer
Så var jag helt
totalt
fullständigt
ointressant för dig när jag hade gett dig det som du så
många år hade längtat efter.

Och jag kan inte ens bli
förolämpad.

För du var mitt Kaos.