...Hennes fjärilar landade på balkongen. Jag log åt havet av fräknar som mötte upp mig vid perrongen

Rymden tog långsamt av sig klänningen och visade tänderna; kometerna rodnade. Måsarna ovanför frågade om hon var min

Nordanvinden svarade dem att endast stormens vilda bin kan få frosten att byta skinn

“Var har du varit hela mitt liv?” lät det om varje hjärtslag som blommade. Hon bar svanfjädrar i håret och jordbävningar inuti bröstkorgen

Natten brann av törst! Flickans ögon sprängdes till ett vrål - de smälte ned mitt stål och spred ljus över himlavalvets svarta hål

Hade vandrat alltför länge - rullat upp stenar som gudar spottat ned - i en desperat jakt efter förlåtelse

Väntade mig förebråelse, men fann istället ömhet och förståelse. Ut flög alla diagnoser och mörka prognoser

Tänker varken döma eller sluta drömma. Min krokiga resa är inte din att berömma eller fördöma

Här vilar ingen fallen soldat. Jag är den fattige jordbrukarens kamrat och den rotlösa arbetarens obesegrad skratt!

Förvänta dig inget tack om du bannlyser mig till ett avlägset fack. Denna dikt är inte tillägnad förtryckets vapenmakt eller rädslans vanmakt

Sorgens vinterpalats kommer att smälta. Har sett för många barn svälta. Ja, vägarna smakar fortfarande av grus och tårarna av sälta

Demonen med en änglasjäl kallade hon mig. Har menat väl och handlat fel alltför många gånger. Visst känner jag ånger. Är lika lite helig som jag är velig

Men har jag brutit mina löften? Lovade att älska Solrosen upp till månen. Rusade framåt och snubblade över min egen skugga

Fanns ingen tröst som då kunde dämpa fallet och hjärtats höst. Varje ord, varje mening, krävde en övermänsklig ansträngning

Nu är det dags att skina och ta farväl av svekets sista landmina. Gravitationen är till för att övervinna

Vakna, min kärlek! Din glöd är långt ifrån att slakna. Livet handlar om mer än att ständigt sakna

Klockan har fastnat på fem minuter till midnatt alltför länge. Låt mig springa ikapp solens nyfödda strålar och hissa upp stjärnpiraternas flagg

Vi är redo för framtidens sjöslag - trots misärens tunga regndroppar över vallmofälten och oskuldens bergstoppar

Ingen lag kan hindra vårens ärliga handslag från att överleva så mycket glömska och bombnedslag

Hatets pyromani har aldrig varit min filosofi. Morgondagen är min trogna vän. Jag skolades av gryningens sjömän!

Vakna, min lilla Sarah! Vakna, det är ingen fara. Räds inte snaran om min hals. Känner mig trygg med dina vingar bakom min rygg

Du lärde mig att Mars är vår planet. Jag kommer att älska din grönska bortom molnen!