I huvuddrag så vred och vände de överintelligenta på hela begreppsvärlden, till sist lyckades de vrida skallen utav mig.

Jag har inte längre några åsikter, det är bara ett väsens utandningsluft väsensskild de andras och utblandad med vissas.

Jag har inte längre några värderingar, de är beroende av en situation, och golvad utan golv i en säng, när tillvaron hänger i luften och luften gått ur en, så är redan utgångsläget i underläge vad det gäller att ta sig an olika infallsvinklar på olika situationer med skilda utfall en utmaning utan utgång. Utgångspunkten är A och O.

Jag har inte längre något sanningsanspråk, sanningen är i all elak ärlighet en lögn, en blixtrande ingivelse i ständig rörelse, något ogripbart och fritt i rymden som är beroende av rumstiden. Som sökare har jag eftersökt den, sanningen, hela mitt liv bygger alltså på en lögn.