Jag befann mig hela tiden utanför synfältet
Exakt var visste jag inte
Men anat det om jag hade varit uppmärksam
Tror mig vid något tillfälle ha känt igen mig
Passerandes
Men det var allt det andra som tog platsen
Resterna av det som aldrig blev av eller blev fel
Det blev allt
Det som kunde ses

Bländad blev jag inte
Inte krossad heller
Men allt kollapsade
Taket föll in
Väggarna rasade ihop

Till slut la sig ändå dammet

Tomt
Visserligen såg jag långt bort åt alla håll
Till och med en horisont
Men det var tomt
Till och med ödsligt

Förresten, var jag inte säker på att jag såg alls
Hade ju begränsad erfarenhet av det
Allt verkade förvirrat
Jag la mig trött ner
Somnade

Den natten drömde jag underliga drömmar