På burk eller flaska
lite aska
är den sista
trista
signal
vi sänder ut
till slut
ett avskedstal
med språkkost
helt utan näring
hon säger gubbe
han säger käring
med flaskpost
seglar fritt
över tidens hav
sneglar över ytor
speglar tomma grytor
vid jordens mitt
människans grav
lämnar vänners
stränder
bindningar
och krav
bygger bo
saligen åtskilda
i främmande
länder
där allt det vilda
får gro
på öar och kobbar
där livet leker
och jobbar
har så gjort
i smått och stort
i tider och sekler
men ingenting
går att förstå
skönt ändå
att gå i kvav
att resan blev av
fint att flyta i land
på evighetens strand