Syrgasen i min tub
har nästan tagit slut

Inkräktarna tvingar in
mig i skogen utan slut

Trädens grenar piskar mig
och rötterna slingrar sig
för att fäste få

I min sargade kropp
De fräser, spottar och
äter mina flyende spår

En glänta öppnar sig
och jag känner frid
när plötsligt rotvältor
öppnas

Ur deras djup sticker
giftiga tentakler ut
och bildar en dödlig allé

En vänlig man för mig
genom en underjordisk
gång

Till en plats i skogen
fylld av glädje och sång

Vakter med facklor
i alla väderstreck
skyddar oss mot
den växande ondskan

Här kan jag åter andas
och känna hopp