Om vi bara för en dag skulle glömma alla de bojor som vi är fjättrade vid inom systemvärlden för att närma oss livsvärlden. Låt oss ta oss ur den stora byråkratin med alla orden utredning, ansökan, bistånd, myndighetsutövning, överklagan och besvär. Låt oss ta ur teknikvärlden med alla mobiltelefoner och datorer som fångar vår uppmärksamhet och våra sinnen i mikrobelöningar och kommersiella bloss. Låt oss lämna nyliberalismen och ekonomismen där vi härmar näringslivet för att jaga effektivitet och rationella principer. Låt oss lämna maktens berusning som gör att vi tror att vi är experter på hur livet skall levas.
Låt oss istället närma oss det lilla barnets värld då det möter sina föräldrar. Där vi försöker skapa trygghet och kontinuitet genom att vara närvarande och svara an på barnets olika signaler. Där barnet får den hjälp det behöver när behovet uppstår. Låt oss använda oss av den goda anknytningen mellan barn och föräldrar som en spegel över det arbete vi vill uträtta för att hela och återupprätta skadade relationer. Låt oss använda oss av ödmjukhet och respekt och fråga familjen om lov om vi för följa dem en litet stycke på deras väg genom livet. Låt oss bära barnets och föräldrarnas namn med vördnad så att vi pratar gott med dem och om dem. Låt oss erbjuda den trygga plats där människan kan möta människan i sin nakenhet och hitta sin egen väg i det svåra livet.