Han var frustrerad. Han var mycket frustrerad.
Hårt hade han jobbat för detta. Båten var färdig för sjösättning. Men än skulle det dröja innan hon flöt och kunde föra segel. Och däråt kunde skepparen intet göra. Det rådde strejk på sjösättningsföretaget.
"Faen!" sa han.

Men så beslöt han sig för att göra någonting åt saken. Segla skulle han minsann.
Ur en vrå plockade han fram sina barns och barnbarns trollspö och beväpnat med detta gick han ner till bryggan. Där ställde han sig bredbent längst ut på nocken och svängde spöt runt omkring sig, runt omkring kroppen, mumlande "segla,segla, segla".
Och
vips bara stod han där på vattnet - han kunde gå, springa, svänga, sladda.
"Kanon!" tänkte han. "Nu vecklar jag bara ut mina änglavingar och brukar dem till segel. Seglar med fötterna som dubbelskrov. En katamaran. Seglar!"

"Hej, vad det går! Kan nå'n se mig. Jag seglar. Än en gång. Jag kan!"