våren öppnar såren
är som en sax
när du för solstolen sagt pax...

försvinner den strax
brinner i själens mörker
en svart slukande låga
märkligt nog släcks den av ljus
en inre plåga
ett inre röj
som inte tål att höra

i sitt känsliga öra

sol "var god dröj!"

moln undanröj