Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En text som berör ämnen där man inte känner sig tillräcklig eller inte är fysiskt kapabel till att ta emot


Amphibol


Löv fladdrade förbi vindens viskningar. Kluddade himlakroppar pulserade i ett skyggt ljus mellan trädens stammar och grenar.

Skogens kärna har alltid varit skymd för mänskliga och djurs ögon. Varje del av skogen vissnar mer och mer var passerande dag. Det enda som håller liv i skogen är ett väsen som sitter bosatt på ett förfallet träd.

Här bodde ett väsen vid namn Amphibol.

Han skin var som en silhuett; skir och nästan omöjlig för ögat att registrera. Inte mindre lik än följden av att kolla in i solen för länge.

Trådarna kopplade till hans hjässa hoppade till. De flöt runt och hoppade från sida till sida som att de fått kortslutning. På slutet av trådarna hängde något som kan kallas för "en ouppnåelig lycka". En kvarhängd tillgivenhet i form av nedtyngda himlakroppar omfamnade av glas. Varje positiv känsla hängde i lösa, invirade skinstrån, som att skinnet försökt fria sig själv från det okända och skrämmande.

Viskandet var bedövande. Hans otaliga mängd med ögon över sitt ansikte blickade alla åt varsitt håll av skogen. Ljudet av ett knäppande gjorde bara viskningarna högre och fräsande. Tillslut kunde han inte längre höra ord. Han kunde bara känna en överväldigande stress och oro.

/Knäpp/

Att nå skogens hjärta var inte lätt. Inte med alla klungor av träd som växte så tätt mellan varandra. Glappet mellan trädens stammar var så täta att det inte är långt ifrån att funka som en fängelsehåla. Men även genom alla odds så kikade en hand fram genom stammarnas glipa. En liten, uppskrapad hand.

Den kämpade desperat med att trycka sig förbi stammarna. Snart kikade det fram en hel kropp som lyckades komma fram, med en duns i den torra marken.
Det var en liten flicka klädd i ett vitt silkes linne och en röd sjal. Linnet var bäddat i smuts och löv, med skråmor och öppna sår. Livet i hennes ögon var uttömt med skimrande tårar över sina kinder.

Med darrande steg smög hon sig fram till Amphibol, medan han själv satt kvar och helt orörlig med gräs som virades runt och höll fast honom. Hans trådar sköts ut mot flickan och hängde sina utmattade ljus över hennes skepnad.
Hennes blick fäste sig på en av himlakropparnas ljus. Fantomprickar reflekterades och dansade i hennes irisar. Var det någonting hon såg i ljuset?

Amphibol höjde försiktigt sina armar och räckte sig efter den hassel-färgade himlakroppen. Flera klätterväxter bröts i två. Fräsande och brummande oljud slogs ut när hans fingrar nuddade glaset. Fingertopparna delades i små fraktioner och försökte separera sig själv med ljuset.
Gnisslande. Vrålande vindar. Panikhuggna, kraxande skator. Allt sköt som en raket genom hans tankar medan han drog i glaskulan. Han händer tonades iväg bit för bit tills plötsligt--

/Klirr/

Hassel-färgade kulan rullade mot flickans tår. En röd vätska smetades tillsammans med mörka, suddiga trådar.
Tveksamt plockade hon upp dem. Trådarna på himlakroppen försvann med hennes rörelse. När hennes blick möttes åter med himlakroppen sågs hennes livstömda ögon skina med tacksamhet och beundran.
Amphibols huvud hängde ner mot marken medan blod klängde sig i trådens toppar och han föll tillbaka till sitt vanliga, orörliga stadie. Tystnad bröts ut i skogen igen.

Plötsligt föll något över hans axlar. Något klarrött och mjukt. Flickan vände på klacken med ett mjukt leende och rusade mot stammarnas glipor igen.
En plötslig kraft högg sig runt Amphibols hals. Han gav upp sina andetag och varje känsla i sitt sinne dämpades. Halsduken slet sig genom hans gestalt.

Synen av flickan fördunklades medan hon lämnade skogens hjärta. Han hade ingen kraft kvar att ropa på hjälp. Skrattande röster med hånande toner ekade starkt i hans hjärna.

Hans huvud kändes som det skulle rivas i två bitar tills det
hängde en klarröd, skarp glöd bredvid honom.




Prosa (Fabel/Saga) av Svindel
Läst 281 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-04-25 13:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Svindel
Svindel