Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tidlöst möte


Jag föll baklänges, ett hål i tiden öppnade sig, kapslade in mig

och jag gick vidare, men stilla stod jag.

Blundade och så var det borta, irrade framåt, kände längs väggar och tak

Så kunde jag låta åren gå, bakom slutna ögon.

I botten av en låda väntade texterna, orden

som dina fingrar tryckt fram. En bokstav i taget, en mosaik av sköra trådar

Så trevade jag med slutna ögon över ord från slutna läppar

Jag kände igen dig, visste att du funnits där, mitt i mitt hjärta

och att du fortfarande var kvar och att det alltid varit du

och bara du och aldrig någon annan.

Nu ser jag tiden, stillheten och hur ditt ansikte åldras

Du står vid en annan strand. Dina barn leker i vattenbrynet

Hur kan det vara möjligt, att jag känner för dina barn som för dig?

som om de vore mina egna. Eller mer än så; dessutom dina.


Bilden av ditt ansikte tonar bort igen. Men finns alltid kvar.

Jag förstår att det inte är kärlek.

Inte dyrkan.

Inte sanning.


Det är bara Du.

Det är bara dina vingspetsar,

när de snuddar vid mina.





Fri vers av Jordgubbsodlare
Läst 302 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-04-28 20:24



Bookmark and Share


  Schizooliza
Oh herre gud! Blev lite barcissist och trodde det var jag så klart du skrev till eftersom jag skrev strandpaulun till dig helt spontant o sen inte varit här på några år o lever nära döden helvetet o livet nu. Förstår du har ett eget liv och en väldigt underbar beskrivelse av din relation jag känner enorm igenkänning i. Så istället för ”berärande” ”bra skaldat” så säger jag : jJAg ÄLSKAR DIG!!
Du vet var jag finns!
Kram
Martina

2018-10-05

  Annika Persson
Är det då inte bättre att bli potatisodlare?
2018-07-07

    ej medlem längre
Oj så vackert slut
Och bra hela vägen genom
2018-04-29

  Nanna X VIP
Oj den var stark
En tvillingsjäl?
Något slags kärlek är det nog ändå?
2018-04-28
  > Nästa text
< Föregående

Jordgubbsodlare
Jordgubbsodlare