Vi är det hemliga sällskapet, okända av de unga som, naturligtvis, har evigt liv, anade men bortträngda av de medelålders som tränar för att leva lite längre, vi är deras mardröm och narrspegel. 
Vi är de sömnlösa vargtimmarnas brödraskap. Timmarna då vi undrar om tiden är utmätt än. För några av oss har den blivit det. Vi känner igen varandra på dikterna, som vi skriver klockan fyra på morgonen. Vi utmärks av kortsiktiga framtidsplaner. Vi som tänker på resan och bävar en aning för den. Vi fria.