Iskall kyla

rinner ner i magen

Objuden tränger den sej på

och lägger sej till ro

Gör sej hemmastadd

Utan att bry sej om konsekvenserna

Sakta börjar arbetet

med att kyla ner

kringliggande organ

Frossa ansätter henne

Ångest över att behöva leva

och uppleva detta

Får henne att kvida

som ett plågat djur

Hon vet att när

kylan väl nått hjärtat

Finns ingen återvändo

För alltid kall och kylig

kommer hon att sky värmen

För evigt dömd

Att alltid vandra

På frostbiten mark