Jag låter kärleken implodera i mig
invadera mina celler
erodera mitt förnuft
fylla mig med vansinne.

Sen lägger jag mig på marken
bland svala grässtrån
och solgula smörblommor
och drömmer om dig;
glider i trans
vibrerar som en sträng
när jag minns dina kärleksord
som du glömt kvar i mig
när du vänt dig och gått vilse
bland sorgens dissonanser –
som en sång i g-moll.

© Laura Popa 2018