En kvinna på ett sjukhus ligger livlös i en säng.
Hon har jobbat hårt i livet och är nöjd med sina dar.
I ett rum någon annanstans i världen skrattar nyfött liv en sång
en sång som denna kvinna lämnat lugnt i deras hand.

Många tårar träffar golvet men torkas åter upp
av vetskap om att hon snart får tilbaka hennes sång.
Vår värld får inte ägas utav ondskefulla väsen
den ska lånas utav godhet som kan sköta om den väl.

Troll och monster kan inte skrämma någon som inte tillåter sig att bli rädd.
Om vi håller varandras händer blir det lättare att klara av.
Då kommer sången alltid finnas på den stora listan
som vi människor lyssnar på varje dag.