Så nära, så nära

att falla tillbaka, 

vacklande vid ljudet

av din röst

manligt lockande, frestande

framkallande minnen

som fick blodet att rusa

och pulsera där mitt emellan

då hjärtat slog hål

i själens skyddande mur

ja, allt rämnade vid orden

"Jag älskar DIG" 

det var faktiskt den första gången

du sade det...

så oerhört snabbt och vant

tog du dig

innanför min hud

nu precis som då, precis så som förr

just så, som du

alltid gjort

och dina ord höll om

mitt hjärta en stund, så varmt

och kärleksfullt

MEN i kaoset av känslor

där längtan styrde

och ställde

satte sig förnuftet

på tvären

"Sånt trams", sa Hon

nä nu får du skärpa dig

det är bara köttets lustar

som pulserar

i de där byxorna

det hörs ju lång väg

att faktiskt ingenting

är förändrat

Men älskar? 

Han tar dig, tar dig igen

och igen, precis så

som han lärt sig

att du vill tagas, 

smörjer din kropp och själ

i ett enda njutningsrus

så härligt underbart, så skönt

allt du vill ha får du

och det vet du

MEN älskar? 

"Nej ingenting är förändrat

och kommer aldrig att bli" 

skrek förnuftet för att överrösta 

själens längtansfyllda kvidande 

Det var DÅ jag stängde av telefonen

och förbannade mig själv

§