Ekoparken träder lätt,
den vill ej bliva struken.
Men småningom uppblåser vind,
i den fallna duken.
Och solen stiger, i sin prakt,
när parken fylls i maklig takt.
Från huvudstaden kommer buss,
det liknas vid en exodus.
För årets prövning, blott en övning,
ligger valborg efter löning.
Med skratt och klapp, och kling och klang,
det börjar bli en fest av rang.
Men väderguden som styr allt,
han gjorde så att det blev kallt.
Så ta ditt pick och pack och gå,
ty nya fester väntar då.
Men parken går ej, den finns kvar,
när kvällen stundar är den rar.
Med mörker över träd och sten,
då tiger den i månens sken.