De brända bilarnas symfoni.

Det sjunger av brända bilar i Sverige. De är anlagda de allra flesta. Då undrar en man av ordning,varför kommer man till ett nytt land och ställer till så mycket problem. Detta är ju naturligtvis ett stort samhällsproblem som vi har importerat. Det är inte lite vi har importerat när det gäller brottsligheten i Sverige. Hur många hade levt i dag om inte massinvandringen hade blivit verklighet. Tror verkligen politiker människor som kommer från krigshärjade länder att de är duvungar? Denna otroliga blåögdhet hos politiker har ju ställt till det. Incitamentet tror jag är att kvinnliga politiker har en tendens att leva i någon slags drömvärld.

Stämuppställning,partitud när det gäller de brända bilarnas symfoni. Sträcker sig inte bara i olka instruments toner utan har en tendens att bli väldigt ostämda.Vad har man för att man gör en sådan hemsk handling? Kan detta vara ett yttrande av att man vill ha mer av kakan. Räcker det inte att man får det ena och det andra och att man får friheten i ett annat land? Är detta tacksamheten?
Hela denna problematik är ju att det daltas för mycket med dessa asociala människor. Man har klumpat ihop dem till ett getto.

Vilka otroliga summor har inte skattebetalarna lagt till detta. Att man ska värna om asylrätten, men får det ha sådana konsekvenser?
Hur kan människor som kommer som flyktingar har nya bilar och annat? Polisen sa till mig: Tror du att det är hederliga pengar? Jag tänkte inte på det,för man går till sig själv och man har kämpat ett helt liv utan att ta till brottsliga handlingar. Fattigdom är inget brott.
Det klart att det utarmar Sverige. Inget fungerar ju snart. Vården,skolorna,polisen. Tyvärr finns det inga resurser men.till dessa flyktingar finns det tydligen hur mycket pengar som helst. De flesta som ska utvisas finns inte de har gått under jorden. Hur ska de försörja sig? Det klart att det blir genom brottslighet.

Jag är av den övertygelsen att politiker skulle stå till svars inför en domstol och bli åtalade för ett brott mot det svenska folket.

Bo Grapenskog