Fåglarna sjunger i den gryende grönskan
Sånger okända för deras fäder
Toner deras mödrar aldrig närt

Omedvetna om det förlorade härmar de
Billarm och sommarplågor
Välsignade utan minnen från svårare tider
Utan de myter som bärs i kropparna
Hos oss

Utan orden och tårarna om släpas över jorden
i varje flykt
Som tecknas i barnens panna innan de fått chans
Att säga nej
Ingen hinner ändå säga nej

Det är det, att vara människa
Att ha ord från gravar och fester
Att veta att öden ligger på hög bakom en

Så är vi också härmare
Av larm och plågor
Mina sånger är burna av kroppar och närda och kända
Av mödrar och fäder och flyktfåglar utan vingar

Sådana med släpande steg