vandraren går
genom slöjorna
till sin verklighet. sin sanning

spegeln är bak och fram
går in genom glaset
ser mig själv
fantasins olika karaktärer
passera revy
äpplen faller från trädet
ärret på min hud
gränsen mellan nu och då
balansen på knivbladet
alla minnen
smärtor ger dödslängtan
mörkret sluter sig
kämpar mig mot ljuset

är tillbaka i nuet

finns för dig älskade klokuggla
till sista andetaget


kärleksfulla kramar <3