Det fanns en gång en dotter till Rose-Marie Almqvist! Och Rose-Marie Almqvist var gift med Bengt Svensson, som alltså var styvfar till Rose-Marie Almquists dotter Mim-Ariel Almquist! Mim-Ariel Almquist hade för längesedan flugit ut ur boet, och det hade gått ganska bra för henne efter all turbulens!
Nu hade hon tagit in på en ny väg...
Hon skulle bli en frilansande konstnär, på många sätt var hon redan en konstnär, antingen fanns det hos henne själv, som den individ hon var, eller så var det konstnärligt blod som flöt i hennes ådror, enligt släktforskning, ja mer sägnen, var hon släkt med Carl Jonas Love Almquist, den man som hade fått fly för sitt liv, och som är mer känd för det, än för sina böcker, även om böckerna också var hans signum!

För alla hennes ide`er som kom...
Hon behövde ett ställe att göra av allt! Visa sin konst!
Hon tänkte inte till att börja med vara beroende av muse`er och gallerier!
Nä, hon tänkte Stort!
Det fanns ett hus, och av allt att döma, så skulle aldrig mer hennes mor och Styvfar flytta tillbaka till det! Tiden hade gått, och fuktskadan som blev till 2014 i huset, under den kalla vintern, när Vattenledningarna hade gått sönder och orsakat skadan i huset blev med tiden allt värre! Nu bodde föräldrarna i en lägenhet i samma bygd, men hade ekonomiskt inte heller någon möjlighet att flytta tillbaka till det redan köpta huset! Nu var frågan; Skulle föräldrarna låta henne renovera huset? Ja, det skulle hon börja med att fråga dem, det var det viktigaste... Att hon hade en plan, eller hake med det hela , skulle de få reda på sedan! Hon hade kanske råd att renovera huset, men hon skulle ALDRIG ha råd att köpa det! Bengt hade lagt lite över fyrahundratusen...
Närmre 500.000 in fact!
Bara renoveringskostnaderna skulle uppgå till denna summa...
Nä, hon skulle vara subtil, och bara be dem om lov att få renovera huset...Att på en gång fråga om både renovering av huset, och syftet, skulle få hennes Styvfar rent mentalt, att sjappa! Hennes mor å andra sidan...
Hennes mor var själv konstnärligt lagd och skulle förstå henne. Men det var Bengt som hade köpt huset, så det var hans regler som gällde, bäst att inte säga något om haken tänkte hon!

Dagen kom, och hon frågade föräldrarna om hon fick skjuta till pengar, så att hon kunde renovera huset! Föräldrarna blev eld och lågor! De talade med glädje om att flytta tillbaka! (Något som de inte gjort på år och dar, med glädje i rösten alltså, för de hade ju pratat om att flytta tillbaka, och det var ju deras livsdröm numera). Mim-Ariel lyssnade inte alls på det örat! Hon hade sitt på det torra nu tänkte hon, ekonomiskt och att lokalen skulle rymma hennes konst! Konsten för henne var som ett litet skötebarn! Hon skrev ner ide`erna och sedan fick hon se vart konsten barkade iväg när hon formade den med sina händer, eller fotograferade, eller målade!

Hon började renovera, och allting såg ut att gå lika bra ut , som det skulle göra! Renoveringen blev färdig, och hon var mer än nöjd!

Hon sa till sina föräldrar, att nu var renoveringen klar, och de pratade sinsemellan om att flytta tillbaka, ganska omgående. Mim-Ariel kunde nu inte längre ha blad för tunga, utan sa nu det som hon hade väntat på länge...

-Ni skall inte alls flytta tillbaka!
-Vad menar du? Frågade Bengt.
-Jag skall ställa ut min konst i lokalen!
-Huset menar du, det kallas för hus, det är mitt hus, och jag har köpt det för egna pengar!
-Det har du, men jag tänkte...
-Att du skulle ställa ut, i mitt hus?