sommaren då skärvorna brann
ringlade sig vägen en orm fram
mellan furornas höga stam
dessemellan låg en ljus glänta
resanden sin vila fick vänta
svartvita stammar
och deras öppna famnar
gav vandraren välbehövlig vila
såg åter barnets vägarna sköna
dalarna gröna
när soldiset i fjärran lyfte
längs vägen till S-tälje


I dag går vi de oskoddas stigar
där spindeldjuret
väver tistlar och törnen
över vår igenvuxna väg
där utslaget vajande gräshår

vinkar till hemlösa lador
kramar gråklädda väggar
där drömmande kattögon strilar
ödebyar lägger långsamt tiden
kroppen i gräset
begraver sig i glömska dör bort

brinnande dammvirvlar andas
frustar stoft ur blödande näsborrar
svänger med sitt vilda gräshår

otämjda ger de sig av
förvandlas långsamt till skog

naturen återtar sitt







har förstått du ser mig som en snyltgäst
men det är yttrandefrihet
och har därmed rätt skriva
om vilka ämnen jag vill

jag är dessvärre inte rädd för dig
kanske det som är obekvämt?