Jag brukar säga att jag vet mitt värde. Det är inte sant. Jag vet inte mitt värde. Jag låter mig tappas som en vante i vinternatten. Gömd under nyfallen snö. Saknad men snart glömd.

Jag ler när jag betalar, det som jag sagt att de missat i fakturan. Jag kan inget annat än ärlighet. Kanske är det en missriktad egenhet i den tid jag lever. Ändå håller jag kvar. Spelar inga spel. Sätter en ära i ärlighet, men klarar inga konflikter. Säg, är jag då osann. Osannolik. Sanslöst oförmögen.

Jag brukar säga att jag inte går ihop. Det är sant. Jag är två personligheter som inte samspelar. En kavat och en löjligt följsam. Vem jag är med dig beror på vem du är.

Tårarna kommer när jag går samman. Strider om min gunst. Jag gråter hejdlöst, otröstligt. Ingen av mig är där.