En dagsmeja du är,
en solstråle som kan smälta min glaciär
Men -- jag ser att du svävar
förtorkad bort från mina knutna nävar
som alltid smekt din kind
O, vad du svävar vackert i västanvind

Lämnades kvar mig i det hårda kalla
bland skare jag levande död kommer falla
I ett vinterlandskap där inga istappar kan gro
är jag min tvungen att finna min tillvaro…